#103 Pablo! Pingvinen som alltid frös

PINGVINEN SOM ALLTID FRÖS
Det var en gång en pingvin som hette Pablo.
Han bodde på ett isblock
långt nere på Sydpolen
där det alltid var kallt.
Pingviner tycker om kyla.
Det vill säga, de flesta.
Men inte Pablo.
Pingviner tycker om att dyka och simma
och fånga fisk i det iskalla vattnet.
Men inte Pablo.
Pablo var den ende pingvinen på
isblocket som inte tyckte om kyla.
Alla de andra pingvinerna åkte skidor
och skridskor.
Eller också lekte de hela dagen
i snön på stranden.
Men inte Pablo.
Pablo stannade inomhus, tätt intill den varma spisen.
Han höll alltid sina vingar och sina fjädrar varma.
- Snö och is, sa Pablo,
är för fåglarna.
De andra fåglarna. Inte för mej.
En dag sa Pablo till sej själv:
- Det är dumt att frysa.
Jag ska fara till en plats,
där jag alltid kan hålla mig varm.
Han satte på sej skidorna
och tog sin kära spis på ryggen.
- Hej då, sa han till
de andra pingvinerna.
- Önska mej lycka till!
Och så gav han sej iväg!
Oj då! Någonting gick galet.
Spisen drog honom baklänges.
Pablo åkte fel väg.
Han for utför backen...fortare och fortare...
rakt emot en klippa.
Plötsligt hängde Pablo upp och ner.
Hans skidor hade fastnat mellan två klippor.
- Det där var ingen särskilt god idé,
sa de andra pingvinerna.
Stackars Pablo var stelfrusen.
De andra pingvinerna fick bära hem honom
till hans snöhydda.
Där höll de honom under en varm dusch,
tills han hade tinat upp.
Nästa dag fick Pablo en annan idé.
Han satte varma vattenflaskor på fötterna
och under rocken, och han
stoppade några runt halsen också.
- Hej så, sa Pablo, nu går jag.
- Den här gången kan ingenting gå galet.
Men någonting gick galet.
När Pablo stannade för att titta på kartan,
smälte snön av värmen
från flaskorna.
Pablo sjönk...
och sjönk...
och sjönk.
ner i det iskalla vattnet.
- Stackars Pablo, sa de andra pingvinerna.
- Han kommer aldrig härifrån.
När de drog upp honom,
hade han frusit fast
i ett stycke is.
och på det viset
bar de hem honom.
Men Pablos varma spis smälte snart isen.
Nästa dag sa Pablo:
- Jag har fått en idé som verkligen fungerar.
Jag ska resa med båt.
Han tog en såg
och av isen under sin snöhydda
skar han ut en båt.
Inne i hyddan var allting klart
för den långa färden.
Spisen var på plats.
Badkaret var på plats.
Pablo var klar att ge sej iväg.
Alla pingvinerna på isblocket
kom för att säga adjö.
Så hissade Pablo seglet
och for iväg.
Hans båt seglade längre och längre bort...
genom snö och dimma...
förbi höga isberg.
Dag efter dag...natt efter natt...
Seglade Pablo vidare.
Så en morgon
vaknade han och fann
att solen sken.
Sol och värme till sist!
- Jag klarade det! jublade Pablo.
Han tog av sig de tjocka kläderna.
Han la sej ner och njöt av det varma solskenet.
- Åh, så skönt, tänkte Pablo.
- Detta är livet.
Men än en gång gick någonting galet.
Den varma solen började smälta huset.
Sedan började den smälta båten.
Snart flöt Pablo omkring på en liten, liten bit is.
Då hoppade han i badkaret.
Men ack...det fanns ett hål i badkarets botten,
så vattnet började strömma in.
Pablo måste ösa så fort han någonsin kunde.
Kvickt satte han duschröret i hålet.
Vattnet började stänka ut ur duschen.
Plötsligt satte badkaret full fart framåt.
Långt borta såg Pablo land och träd.
Badkaret seglade upp på den mjuka sandstranden.
Pablo steg ur.
Han gick fram till ett bananträd
och plockade en fin, gul banan.
- Det här ser ut att bli en bra plats
för mitt hus, sa han.
Han samlade ihop grenar
och palmblad
och började bygga
sitt hus.
Äntligen hade Pablo funnit sitt drömland.
Aldrig mer skulle han frysa!
Den där har jag nog tom läst för dig om jag minns rätt....